Gravid i två livmödrar

Igår kväll såg jag dokumentären "Gravid i två livmödrar" på tv 4. Tidigare trodde jag inte ens att man kunde ha två livmödrar. Eller rättare sagt, tanken hade aldrig slagit mig att man kan det, även om det är extremt ovanligt. Dokumentären handlade om ett par som väntade barn där kvinnan hade lyckats bli gravid i hennes båda livmödrar. Läkarna hade tidigare sagt till henne att hon troligen aldrig skulle kunna få barn så när hon blev gravid var det lite av ett mirakel.

Man fick följa paret under graviditetsveckorna och se hur barnen utvecklades. Ju längre tiden gick, desto mer önskade man att paret skulle få behålla båda barnen. Några veckor innan barnen var planerade att födas fick kvinnan en blodpropp i benet/foten. Det är tydligen en ganska vanlig orsak till att gravida kvinnor dör. Om blodproppen skulle hamna i lungorna är risken väldigt stor att man dör. Jag vet inte om det är lika med döden men det var i alla fall väldigt farligt.

Som tur var löste sig blodproppsproblemet ganska snabbt genom att man gav kvinnan blodförtunnande medel. När det gått 31 eller 32 veckor såg läkaren att det fanns lite fostervatten i hennes livmödrar, speciellt i den livmoder där pojken låg. Ett tecken på att barnet inte mår bra. Läkaren bestämde därför att de skulle föda med kejsarsnitt redan samma kväll. De första dagarna för barnen var kritiska men som tur var så slutade det lyckligt med att föräldrarna fick ta hem sina barn och att de mådde bra.

Den här dokumentären gjorde mig givetvis ännu mer rädd för att skaffa barn. Jag hatar allt som gör ont och bara tanken på blodproppar och kejsarsnitt gör mig blek. Visst, de flesta graviditeter är ganska okomplicerade och går bra. Men bara att behöva må illa varenda morgon får mig att överväga om det är värt det. Bör kanske tillägga att illamående står med på min lista över "sjukdomar" jag hatar, fastän det inte är farligt att må illa någon gång.

Jag vet inte vilket beslut man ska ta någon gång senare i livet. Som Rickard säger, antagligen är jag bara för ung och omogen för att vilja ha barn nu och därför ser jag bara nackdelar. Men kan någon visa de positiva delarna? Annars kanske jag aldrig riktigt vill. Den största orsaken till att jag inte vill är att jag är rädd för det. Rädd för det som gör ont och kan skada mig.

Det verkar så komplicerat och jobbigt att vara gravid. Är det värt att leva jobbigt i nio månader för att antagligen leva lika jobbigt fast på ett annat sätt i säkert två-tre år till? Någon som har en bra åsikt eller känner att de kan övertala mig till antingen det ena eller det andra? Jag tar ju beslutet i slutändan i vilket fall som helst och har några år på mig att tänka, men börjar jag inte nu, kan det vara för sent när jag bestämmer mig.

Kommentarer
Postat av: sofie

men emily klart du ska ha barn någongång:D det är ju meningen med livet, jag tror inte man kan uppleva något mer underbart än att få barn! har ju inte fått det ännu men kan tänka mig det;) dessutom mår man ju inte illa under hela graviditeten, mest i början..å tänkt vilken bra anledning du får till att äta hur mycket gott du vill! tänk bara tanken att man komemr ha ett helt litet liv inuti sig som man sen får ta hand om å gosa med när det kommer ut! kan faktiskt inte se hur någon av dessa bagatell problem med graviditet skulle vara en anledning att låta bli att skaffa barn! så go for it! ( dessutom ska våra barn bli kompisar;D)

2007-06-27 @ 14:29:26
Postat av: tove

Tyvärr har jag inte det. Skulle man sett den dokumentären eller? :)

2007-06-27 @ 17:20:37
URL: http://tovemarie.blogg,se
Postat av: Sofie den Äldre

Oj, men tjena! Du är typ den första jag vet som ser bara nackdelar med att vara gravid, grattis till det! ;D haha nej men ärligt talat, som Sofie skriver.. mina ungar måste också få lite roliga kompisar, så go for it! om några år ;) haha
Kram

2007-08-11 @ 10:48:44
URL: http://sek.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0