Idag gjorde jag något jag aldrig gjort förut som tyvärr måste göras om. :/

Annars är jag mest lycklig. =)

Det blev visst bloggpaus i 2 månader. Skönt. Vet inte om jag är sugen på att återuppta det heller, men just nu vill jag bara berätta för hela världen vad som händer. Fast i gåtor som vanligt. Jag vet inte.

Jag är nog bara superförvirrad efter alla intriger, känslor och skolstress. En person har indirekt bevisat sin lömska sida och försökt såra mig med flit. Det känns inte alls bra, men vad ska jag göra åt det? Det finns ingen mening med att starta ett bråk. Jag är bara lite ledsen över att personen ifråga gör det på ett sådant sätt och att falskspelet är så uppenbart. Jag blir bara trött.

Snacket går som alltid, men de senaste två månaderna har varit hysteriska när det gäller skvaller. Oavsett vem jag pratar med eller ens hälsar på blir jag föremål för något skvaller. Jag kan inte ens hälsa på en kille längre utan att det snackas. Jag fattar det inte. Måste vara någon enorm utstrålning som jag inte själv märker av. Nåja, det kanske lugnar ner sig nu när jag nästan stadgat mig igen. Vi är inte ihop, men vi umgås som om vi vore det. Det hänger på mig och är nog mest en tidsfråga. =)
Jag tycker om honom och han tycker om mig. Men det där sista avgörande steget är svårt. Jag vill inte göra något förhastat.

Det här må vara förhastat skrivit men det skiter jag stort i. En större idiot får man leta efter och jag bävar för allt som folk kommer att tro imorgon. Jag längtar efter att fly det här och vill bara vara hos någon som jag faktiskt kan lita på och berätta allt för. Varför är jag så dum och enfaldig? Jävla pucko!!!

Kan börja med att svara Soffan lite snabbt. Nej, jag är inte vegetarian även om jag hade varit det om jag klarat av det. Jag anser att vegetariskt är mer moraliskt rätt, men peronligen skulle jag inte få i mig allt jag behöver om jag var veg. Jag äter "vanligt" kött, men inte fågel av något slag.

Jag har massvis med frågor i huvudet nu. Så förvirrat i Lund nu. Det ska faktiskt bli riktigt skönt att komma hem till Halmstad och reda ut alla tankar och få en paus från allt här nere.

Vad vill han egentligen?
Am I the fourth E? - Ett skämt eller inte?
Men, vi är väl bara vänner?

Lite ångest i magen över tentan imorgon...

Linda och Soffan, varför går det inte att kommentera i era bloggar?

Härlig dag idag! Nog för att jag somnade 5.45 imorse, vaknade av jordskalvet 6.15, the one-hundred years earthquake, och sen sov jag en orolig sömn till nästan 11. Jag hann ut i köket innan Sammy knackade på. *stolt* Både han och jag hade svårt för att somna inatt. Intressant. Jag tror att vi på något sätt kände det på oss att något i naturen inte stod rätt till. Det behöver inte vara något övernaturligt, snarare att det undermedvetna, eller instinkten sa att det var osäkert att sova. Jag tror det. Djur känner ju sådant och människor är djur i grund och botten.

Jag åt lunch med Erik på Ebbas skafferi, jättegott var det! Fast lite dyrt, men någon gång kan man unna sig det. Vi satt väl någon timme, lite mer innan han var tvungen att pysa tillbaka till lth för att plugga. Då gick jag till juridicum för att träffa Simret. Men vilket ställe! Sådär charmigt gammaldags i mörkt trä och advokatstuk. I like! Jag skulle aldrig vilja läsa till jurist, men jag skulle lätt kunna hänga där hela dagarna för miljöns skull. Fast jag hade nog inte vågat öppna analysböckerna.
Vi gick i alla fall och fikade, jag och Simret, på hans favoritcafé, Patiseriet. Mysigt café med helt underbara bakelser! Åh, dit måste jag igen och prova allt smarrigt. Det enda negativa med idag är att jag glömde handla mat. Hur kan man glömma det när man till och med skrivit en handelslista? Pucko.... Jag får göra det imorgon istället. Jag har i alla fall inte glömt min cykel i stan och kommit på det när jag kom hem. ;) Hehehe....


Wiie, Isak är snäll! Jag behöver bara fråga. Och det kommer jag att göra, so be prepared! ;)

Ja just det. En annan sak som jag kom att tänka på. Vill bara skriva att jag inte har något bra svar på det än. Kanske kommer något, kanske inte. Jag vet inte. Känns bara så rörigt nu och jag fattar inte hur jag bör eller ska bete mig. Förklaring vore trevligt! Men det kanske bara är jag... Ääh, jag vet inte. Stackars alla som läser detta och inte fattar något, men fine, då är det fler än jag som inte förstår.

Analysen skulle kunna kväva mig nu, men nej, så lätt tänker jag inte ge mig. Men fan vad jobbigt det är med gränsvärden som vägrar att bli förstådda. Alltså ärligt talat, jag förstår mig bara inte på vissa värden. Varför? Hur hänger det ihop? Isak, hjälp mig!!!

Jag borde väl sova, klockan närmar sig 2. Men har totalvänt på dygnet så det är inte så lätt gjort. Börjar bli hungrig och funderar på att koka makaroner. Men det känns så onödigt att äta nu. Fast får se, ska titta lite till på gränserna och känner jag mig klokare då så kanske det blir makaroner. Får se hur länge jag tänker sitta uppe inatt.

Fast jag hoppas jag somnar runt tre. Sammy skulle väcka mig 11 imorgon. Jag sa till honom att knacka tills jag öppnar. Då måste jag upp. Ska vara i stan 13 och träffa Erik för att äta lunch. Det vill jag inte försova mig till för då blir jag väl retad för mina sovtider också. :P Sånt är livet när man umgås med en dalmas.

Annars är det nog inget nytt. Tyvärr ingen rafflande kärlekshistoria än att berätta. Det roligaste den här veckan är en avtackningssittning på fredag som i och för sig säkerligen blir lajbans. Kanske ska sjösätta vissa planer, men bara kanske. Jag är inte helt säker för om jag kan stå för det än. Tål att tänkas på.

Tillbaka till analysen...

Ta det för var det är, men en mycket slappare och oseriösare helg har jag inte haft på länge. Jag har inte ens festat, trots alla lussevakor, lussefester och slutet på Riseberga-projektet. Fanns mycket man hade kunnat fira, men jag har inte haft lust. I fredags eftermiddag hade vi vår presentation och det gick väl helt ok. Personligen kände jag att det flöt ganska bra, med tanke på hur förberedd jag var. Nästan allt jag skulle säga hade jag planerat på fyllan och sådär 2 på natten.

Fredag kväll var en lång fundering på om jag skulle ut eller inte. Jag fastnade i soffan, mycket tack vare Simret. Han skulle laga köttbullar och mos och var snäll nog att bjuda mig på mat. Hade visserligen nästan precis ätit soppa, men det är ju inte så mättande. Dessutom var både moset och köttbullarna gudomligt gott så jag var nöjd och glad efteråt. Diskade hela kalaset som tack! Som den lilla hustomte jag var... ;) Fick egentligen inte säga det, men Simret är väldigt bra på att laga mat!

En av anledningarna till att jag blev kvar i kökssoffan var Sammy. Vi fastnade i någon konstig konversation som var intressant. Ju mer klockan blev, desto flummigare blev det. Ungefär samma sak hände igår. Sammy hade pluggat hela dagen, jag hade sovit. Han hade tråkigt och igår kväll spontanbokade han bastun. Jag hängde på. Har blivit bastumänniska. Men de är så skönt med all värme. Så vi spenderade någon timme där. Skulle egentligen sett en film efteråt men ingen av oss orkade. Istället satte vi oss på hans rum och han fick spela sina låtar för mig.

Det roliga är att det känns som att jag känner honom mycket bättre efter den här helgen. Hans musik gjorde mycket då han gjort allt själv. Texterna var både utelämnande och gjorde att jag ville fråga en massa. Men jag lät bli. Nåväl, Sammy är schysst!

Idag hade jag ett paket i min brevbox när jag kom hem från skolan. :) Det var ett inslaget paket som visade sig innehålla en chokladkalender och ett kort från Åsa. Så gulligt av henne! Jag blev jätteglad för att hon tänker på min födelsedag som är imorgon. Tack!!

Det här blir sista inlägget som regelrätt tonåring, skulle jag tro. Inte för att jag blir mer vuxen över en natt, men enligt definitionen för tonåring så går den åldern ut imorgon. Fast jag har nog varit "ung vuxen" ganska länge nu. De där psykiska sammanbrotten man kunde ha när man var fjorton existerar inte längre. Deppighet är en helt annan sak. Men för att se det lite mer humoristiskt, jag har kommit till en punkt där jag inte längre bryr mig om julklappar, önskar mig strykjärn i födelsedagspresent (vilket jag fick också :p) och dricker vin till maten (för att det är gott). Jag vet, låter som jag är pensionär snart, men jag ser det snarare som att jag börjar lära mig att uppskatta viktigare saker i livet än prylar.

Jag tror att allt som hänt den senaste tiden, från att mina föräldrar skiljde sig till nu har gjort mig till en starkare och mer självständig person. För mig var det ingen större skillnad att flytta hemifrån från att bo hemma. Jag hade ju redan gjort allt det där vuxen-stuffet när jag flyttade. Så klara mig själv har jag gjort länge. Speciellt sen jag och Rickard gjorde slut tycker jag att jag bevisat det. Jag behöver ingen kille för att klara mig och det kommer jag aldrig att behöva. Att bryta med honom var enormt svårt att komma fram till, men jag är säker på att det var rätt beslut. Jag kan ärligt säga att någon gång har jag kännt en viss saknad, men vem hade inte gjort det efter tre år tillsammans?

Allt som hänt med morfar har också varit en psykisk prövning som lär bli svårare med tiden. Det enda positiva med det är att åtminstone jag värderar livet lite högre ibland och inte tar lika hårt på alla småsaker som innan. En tenta är bara en tenta, den går att skriva om. Jag orkar inte med pressen och väljer att ta det med ro istället och erkänna att "ok, jag har inte pluggat som jag borde, men jag tar igen det och fixar det nästa gång istället".

Helt enkelt, livet är för kort för att bara låta det passera och inte göra allt det där man vill göra!

Det här har varit en helt meningslös dag. Den där ångesten över att ens gå upp ur sängen härjade hela förmiddagen och även efter det. Vad är det för skit? Låt mig vara! Jag vill bara vidare i livet och nå de där målen. Inte söla väck dagarna. Jag tror jag vet vad jag vill, så hur svårt kan det vara?

Anna, jag har inte brytt mig om att skriva. Det jag funderar på nuförtiden är alldeles för personligt för att läggas ut på internet. Det är knappt att det får finnas på ett papper. Tankarna får förbli tankar och ibland ord som sägs men som sedan antingen memoreras eller glöms bort. Sparas så att någon annan kan se ska de i alla fall inte. Måste säga att det känns lite jobbigt att du ska till andra sidan klotet nu. Men du får nog det toppen där och minnen för livet!

Själv ska jag stanna här, se till att äntligen bli vuxen och 20. Jag ska göra klart Riseberga projektet och åtminstone försöka klara analystentan. Men framförallt ska jag hitta mig själv igen och bli sådär lycklig som jag vill bli.

Kanske ska tillägga när jag ändå skriver här att jag bara mått bra sedan i onsdags kväll. Inte en enda negativ punkt, mer än vardagliga tråksaker. Men det är så mycket lättare att leva med de där små sakerna om man bara mår bra och känner sig någorlunda glad. Vad härligt det är att allt börjar gå uppåt igen!

Kan också tillägga att jag skrev en mycket dålig mattetenta för några veckor sedan som jag fick kolla på idag. I princip kunde det nästan inte gått sämre och hur jag än gör så kommer nästa mattetenta att gå bättre. Det bästa var att jag bara kunde skratta åt det. Tyckte mer synd om Kiste som i alla fall var nära att klara den. Men han fick en macka från Hillberts café av mig så jag hoppas han blev lite gladare. :)

Om tre timmar kommer Fia, Martina och Anna till Lund. :D Nästan julafton för mig. ;) Haha, lika roligt, minst, i alla fall! Ikväll ska vi på korridorsfest hos Perran (igen!) allihopa. Anna stannar i Perrans korridor, de ska ta samma tåg till Halmstad imorgon tror jag. Imorgon ska jag, Fia och Martina gå på Wermlands höstgasque. Det blir trerätters, längre klänning och allmänt fint. Roligt också såklart!

Fick precis ett sms från Johanna O där det stod att det var chokladfondue hos henne och sen korridorsfest på delphi. Lät också roligt, och framförallt blev jag väldigt sugen på fonduen. Men man kan inte vara på mer än ett ställe samtidigt, tyvärr. Får bli en annan gång.

Trött, men glad nu. Kanske att den där vändpunken börjar närma sig ändå. =)

Bastade innan ikväll med några från eko. Riktigt härligt och nu känner jag mig ren och skönt trött. Det blir bastu en gång till innan jul. Helt klart!

Gaaah, vad depptråkig jag känner mig! Ingen riktig energi att göra något, konstant trött, men har ändå svårt för att somna. Fattar dessutom inte varför! Nog för att livet är kämpigt just nu, med massvis av motgångar. Men ändå, inte ska man väl behöva hamna på någon slags botten för det? Jag vet ju att det blir bättre snart och att turen säkert vänder. Ändå känns allt bara grått.

Jaja, en spark från Thinh imorgon på matten kanske piggar upp? Han har i alla fall lovat mig att ge mig en hård spark så att jag skärper mig.

Har egentligen ingen lust att skriva. Dagen har inte alls varit bra och allt möjligt går emot. Känner mest att jag vill fokusera på de få ljuspunkter jag har idag. Ett visst sms från Linnea piggade upp innan ikväll. Jag är glad för att jag har henne här.

Åsa tog tåget hem för lite mer än en timme sedan. Vi spenderade helgen med att prata en massa, gå rundor i Lund, både i stan och här där jag bor och gå på bio. Vi såg den svenska vampyrfilmen "Låt den rätte komma in". Jag tyckte den var bra, Åsa blev lite illa berörd utav den, men jag tror hon tyckte den var bra också. Filmen handlade om Oskar och Eli. Oskar är en vanlig tolvåring som är mobbad, men Eli är vampyr. De bor i samma hyreshus och träffas utanför och utvecklar en slags vänskap/kärlek. Det är svårt att bestämma sig för vad man ska tycka om Eli egentligen. Emellanåt är hon hur go som helst, men i nästa scen mördar hon någon. Jag älskar sådana där smått creepy filmer så för mig var den toppen. Det enda negativa var att allt var 70-tal. Jag gillar inte de färgerna och modet var skitfult.

Jag känner mig nöjd med helgen och har haft jättekul. Hoppas att Åsa inte dröjer alltför länge med att komma hit igen. Jag kommer nog inte åka hem på ett tag heller.

---

Ska jag fira tre månader idag? Eller borde jag hellre fira början på en ny period?

Vill mest tacka Simret för att han var snäll och lyssnade/pratade med mig tidigare ikväll. Skönt att prata med någon som verkar förstå hela situationen. Jag vet inte varför, men jag har varit extremt ofokuserad hela kvällen. Hade en hel del att tänka på efter att jag pratat med mamma visserligen. Försöker slappna av nu och släppa alla tankar som jag inte kan ha i huvudet om jag ska somna. Tror jag har en svacka just nu.


Vill också säga att du betyder mycket för mig. Mer och mer för var dag som går. Jag hade velat ha dig här ikväll, för jag vet att jag hade mått bättre då. Men jag inser själv att det inte hade varit en bra idé. För din skull.

Det var vad jag hade idag. Efter tre cyklade jag och Linnea in till stan och mötte Cecilia. Vi gick och fikade på ett café som jag tror heter Cream. Mysig miljö och jag fick en supergod chokladkaka. Cafét var ganska litet, men med mycket folk och roliga utsiktsplatser på andra våningen. Jag går gärna dit igen. Vi satt och snackade ganska länge innan Cecilia skulle vidare till systemet. Pratade en hel del om hur det skulle vara om jag och Linnea hade varit phös samtidigt. Ingen av oss vet ju hur det blir än, Linnea har inte ens varit på intervju än. Jag vet inget före måndag och inte ens då är det säkert. Men det hade verkligen varit skitkul om vi blev det samtidigt. Som vi skulle skrämma nollor då. ;) Haha, nää, men det hade varit så kul om det blev så. Jag hoppas och håller tummarna för oss båda! Speciellt nu när Kiste inte kommer att vara phös så hoppas jag på Linnea. Han och jag hade nästan lovat varandra att söka, men jag förstår att en månad i Vietnam med gratis boende lockar. Lite synd, men han får vara phadder istället.

I alla fall, när Cecilia stuckit, cyklade jag och Linnea vidare till Nova för att leta efter lämplig höstgasqueklänning åt mig. Hittade en blå (!) på vila som jag köpte. En ganska enkel klänning men i fint midnattsblått tyg som i färgen nästan gränsar till lila. Jag ska försöka hitta ett par svarta snygga klackskor att ha till. Utan att ha planerat det köpte jag en grovstickad, kort, grå klänning som är supermysig och en schal. Mycket nöjd med mina inköp. Vi funderade också på att impulsklippa oss hos en frisör, men tyckte det var lite dyrt. Annars hade vi gjort det. Jag är så fruktansvärt trött på mitt hår nu. Det bara hänger och går inte att få till så att det blir snyggt längre.

En riktigt härligt tjejig eftermiddag med andra ord. Kan det bli bättre en regning fredag, än lite shopping, fika och en massa snack? Nä, jag tror inte det.