Ta det för var det är, men en mycket slappare och oseriösare helg har jag inte haft på länge. Jag har inte ens festat, trots alla lussevakor, lussefester och slutet på Riseberga-projektet. Fanns mycket man hade kunnat fira, men jag har inte haft lust. I fredags eftermiddag hade vi vår presentation och det gick väl helt ok. Personligen kände jag att det flöt ganska bra, med tanke på hur förberedd jag var. Nästan allt jag skulle säga hade jag planerat på fyllan och sådär 2 på natten.

Fredag kväll var en lång fundering på om jag skulle ut eller inte. Jag fastnade i soffan, mycket tack vare Simret. Han skulle laga köttbullar och mos och var snäll nog att bjuda mig på mat. Hade visserligen nästan precis ätit soppa, men det är ju inte så mättande. Dessutom var både moset och köttbullarna gudomligt gott så jag var nöjd och glad efteråt. Diskade hela kalaset som tack! Som den lilla hustomte jag var... ;) Fick egentligen inte säga det, men Simret är väldigt bra på att laga mat!

En av anledningarna till att jag blev kvar i kökssoffan var Sammy. Vi fastnade i någon konstig konversation som var intressant. Ju mer klockan blev, desto flummigare blev det. Ungefär samma sak hände igår. Sammy hade pluggat hela dagen, jag hade sovit. Han hade tråkigt och igår kväll spontanbokade han bastun. Jag hängde på. Har blivit bastumänniska. Men de är så skönt med all värme. Så vi spenderade någon timme där. Skulle egentligen sett en film efteråt men ingen av oss orkade. Istället satte vi oss på hans rum och han fick spela sina låtar för mig.

Det roliga är att det känns som att jag känner honom mycket bättre efter den här helgen. Hans musik gjorde mycket då han gjort allt själv. Texterna var både utelämnande och gjorde att jag ville fråga en massa. Men jag lät bli. Nåväl, Sammy är schysst!