Igår kväll fick jag musikmani. Kände ett starkt behov av att lyssna på musik. Tror det berodde på att jag var uttråkad. Men det var bara bra, för jag har till en del glömt hur bra vissa låtar/artister är. Winnerbäck påverkade mig mest. Som alltid. Det finns nog inga texter som är liknar hans i samma vackra musikaliska form, inga låtar som får mig att känna igen mig på ett så speciellt sätt som hans. Jag måste gå på hans konsert den 31 oktober! Någon får helt enkelt vara så snäll och följa med.

Hjärter dams sista sång stannade kvar i minnet lite extra igår. Den påminner om en del, men jag tror att bara jag förstår den delen. Verkligheten har nog glömt det jag minns och de samband jag ser.

Den som förstår, den förstår.


Om man skulle läsa lite i koranens budskap innan man somnar...