På lördag åker Rickard till Spanien. Utan mig. Han ska dit med en jobbarkompis och två andra killar. Inte för att jag hade velat åka med dem, men det känns konstigt när jag och Rickard pratat om att åka till Spanien tillsammans för att hälsa på Anna. Tyävrr blir inte det av alls. Det beror på pengar (vad annars?). Vi trodde att vi kunde bo hos hennes spanska familj, men det passade inte riktigt. Alternativet var hotell eller liknande, men det tyckte vi skulle bli alldeles för dyrt eftersom vi ska till Österrike i sommar. Rickard fick ett erbjudande om att bo gratis i en av de här två killarnas lägenhet i Spanien och jag fattar att han nappade. Det hade jag också gjort.

Jag har inte så mycket att säga om det. Det är trist för mig att vara den som går hemma, men det är inte mycket att göra åt just nu. I augusti har jag förhoppningsvis tjänat ihop mer pengar, så det kanske blir en hämnd-resa då istället. ;) Det tjatigaste är att Rickard jobbar eftermiddags-skift den här veckan och veckan efter han kommit hem. Däremot är han borta den veckan han skulle ha jobbat förmiddag. Alltså träffas vi en gång på tre veckor. Det känns surt.

En gladare sak. Fick ett längre mail från Åsa igår, som jag såg på frukostrasten idag. Kul att höra ifrån dig!! :) Jag ska svara, men det tar säkert några dagar, men kan säga att ditt förslag lät bra. Ska kolla runt lite och se om jag kan hitta något prisvärt. Det hade varit superkul om vi kunde genomföra det! :)

Annars har jag inte mycket att säga om livet. Det är dags att kolla upp en del fysiska saker när det gäller mig. Bland annat synen. I två veckor har jag haft huvudvärk varje dag. Jag har alltid varit en huvudvärksperson, men så här illa brukar det inte vara. Jag misstänker att jag spänner ögonen för mycket på jobbet (datorn) och att min syn har blivit sämre. Inte så att jag ser dåligt och suddigt, men jag tror att jag måste anstränga ögonen för att kunna se perfekt och det är inte bra för ögonen. Jag vill inte ha glasögon, men slipper jag huvudvärken är det värt det.

På ett sätt är det bra om det är synen som är felet. Då är det i alla fall inget värre. Jag har tyvärr en förmåga att tro att det är cancer så fort något inte stämmer. Då känns ett minimlat synfel lugnare. Jag är livrädd för att få just cancer. Kanske därför jag är så duktig på att inbilla mig. :P

---

Igår tände jag mitt ljus för Engla. Gjorde du?