Nu är jag på plats och imorgon börjar det på riktigt! Lite nervöst är det. Just nu känns det ok, men imorse tänkte jag  ändå "vad har jag gett mig in på"? Framförallt känns allt så konstigt. Här sitter jag i en annan stad, själv, och väntar på att livet ska börja. Nog för att jag sett fram emot det här länge, men nu kan jag inte fatta att jag är här. Jag hoppas bara att jag imorgon kommer in på mitt första handsval så att jag sedan kan satsa och få min examen. Och jag ska ha kul på vägen dit, men det vet jag redan att jag kommer att ha.