Förstår mig inte på killar alltså. De säger en sak, menar en annan. Ångrar sig efter de gjort något. De fattar inte en poäng som varenda tjej hade insett direkt. Somliga är svin, andra tofflar. Men det konstigaste av allt är att till vissa dras jag som en liten magnet. Jag kan svära över dem ena stunden, för att sedan tvärvända och säga att jag saknar honom. Trots att varenda ord han sagt har analyserats och tolkats i alla möjliga vinklar så kommer jag inte fram till något. Jag fattar bara inte att det kan vara så svårt. Eller är det jag som gör det svårt genom att fundera så mycket?