Hur i ******* gick detta till? En så fin perfekt fasad, inga problem som syns och sen rasar allt på en förmiddag. Allt. Hur? Jag trodde det var över med "överraskningar", att det inte kunde hända mer, det värsta hade redan hänt. Det hade det i och för sig, men alla efterskalv är så jobbiga. De river upp alla känslor igen. Vet inte vart jag ska ta vägen med detta. Informationen från ikväll påverkar inte mig i största grad, men jag mår dåligt av det ändå. För jag ser andra må dåligt av det, andra personer som står mig väldigt nära.

Jag vill bara ta allt jag har därifrån och aldrig mer behöva sätta min fot där igen. Jag vill inte se det mer. När ska hela den här kedjereaktionen ta slut? Kommer den någonsin att ta slut? Det har ju gått snart tre år. Så mycket som har hänt och ärligt talat, just nu kan jag bara se min egna utveckling som det positiva med det. Hade det inte hänt hade jag antagligen inte varit lika självständig som jag är idag. Men jag avskyr verkligen att alla små och stora händelser som beror av det fortfarande påverkar mig så mycket. Jag ska i alla fall aldrig göra om deras misstag!

Det här känns som en tråkig avslutning på en annars bra helg. Jag har inte varit på topp den här helgen direkt, halsont sedan i tisdags, men annars mår jag fysiskt bra. Det har varit lugnt, slappekväll i fredags, lördag blev pluggdag. Jag fick hjälp med mina tal till slut. Somnade visserligen sent inatt, tror klockan var fyra, men det var det värt. Så idag har jag mest pluggat också. Ingen vidare intressant helg att skriva om då jag inte vill skriva ut alla detaljer som gjorde helgen bra. Det får räcka med att korridoren har ställt 20 frågor till mig, men somliga säger nog inte mycket mer efter en viss händelse igår kväll. ;) Hehehe....