Det blev visst bloggpaus i 2 månader. Skönt. Vet inte om jag är sugen på att återuppta det heller, men just nu vill jag bara berätta för hela världen vad som händer. Fast i gåtor som vanligt. Jag vet inte.

Jag är nog bara superförvirrad efter alla intriger, känslor och skolstress. En person har indirekt bevisat sin lömska sida och försökt såra mig med flit. Det känns inte alls bra, men vad ska jag göra åt det? Det finns ingen mening med att starta ett bråk. Jag är bara lite ledsen över att personen ifråga gör det på ett sådant sätt och att falskspelet är så uppenbart. Jag blir bara trött.

Snacket går som alltid, men de senaste två månaderna har varit hysteriska när det gäller skvaller. Oavsett vem jag pratar med eller ens hälsar på blir jag föremål för något skvaller. Jag kan inte ens hälsa på en kille längre utan att det snackas. Jag fattar det inte. Måste vara någon enorm utstrålning som jag inte själv märker av. Nåja, det kanske lugnar ner sig nu när jag nästan stadgat mig igen. Vi är inte ihop, men vi umgås som om vi vore det. Det hänger på mig och är nog mest en tidsfråga. =)
Jag tycker om honom och han tycker om mig. Men det där sista avgörande steget är svårt. Jag vill inte göra något förhastat.