En riktig sötnos
Lägenhet i Lund?
Den senaste halvtimmen har jag tillbringat framför datorn i ett försök att leta lägenheter i Lund. Det gick inget vidare det heller. Jag hittade några bra sidor, men ingen lämplig lägenhet. Det fanns en lägenhet jag gillade mer än de andra, men hyran var 4500 kr/månaden. Jag tror inte jag har råd med det om jag ska leva på bidrag och lån. Det är synd, för den såg väldigt mysig ut.
Middag på Verona
Annars har det inte hänt mycket sedan igår. Jag jobbade till fyra, gick in på Åhlens snabbt och införskaffade mina strumpbyxor, sen buss hem från stan. Väl hemma vid fem var jag tvungen att dammsuga övervåningen och fixa till mig lite. Vid halv åtta åkte jag och Rickard till Verona för att äta. Mysigt! Jag betalade för båda. Lite stolt över det. ;) Haha, men det förvånade mig att han inte protesterade mot att jag ville bjuda honom. Det har han gjort alla gånger förr. Han påstår att det inte är tjejen som ska bjuda, men hallå, det är 2000-tal nu och kvinnor tjänar egna pengar. Jag vill också bjuda någon gång, inte vara den som alltid snyltar på alla andra.
Underbart väder!
Den största frågan är just nu om jag ska jobba till två eller fyra. Och om jag jobbar till fyra, ska jag gå en snabbis i stan när jag ändå är där? Hmm, tål att tänkas på den närmsta timmen. Jag skulle behöva köpa fler strumpbyxor och leggings på Åhlens. Deras var bra nämligen. Jag använder det ganska mycket också nuförtiden så de slits snabbt.
Morgondagen börjar bli planerad. Jag ska jobba på förmiddagen till lite efter ett. Sedan kör jag till nautilus för att gå på aerobic/step-dans. Det ska bli kul, hoppas bara att det är lättare än det andra jag och Pia var på för några veckor sedan. Om jag hinner efter jag dushat så blir det en snabbis till Eurostop. Kvällen däremot är fri. Det känns lite jobbigt. Pappa verkar inte vilja att jag ska vara hemma när han ska ha gäster. :P Hehe, förstår honom, men vart ska jag ta vägen?
Full fart mot helgen!
Imorgon ska jag träffa Rickard. Om och i så fall vad vi ska göra är oklart. Men det blir som sagt sista träffen innan han åker. Så för min del blir det inget underbar imorgon. Lite synd, men samtidigt är jag inte överdrivet sugen heller. Lördagen är det inte heller något bestämmt. Jag funderar på att jobba. Asmycket att göra på jobbet just nu och alla drar i en. Personalchefen har omedvetet lovat ut mig till tre avdelningar, samtidigt. Aj, aj... Vi får se hur det nya kontraktet för maj och framåt kommer att se ut. Kopieringen kommer jag att vara kvar på, men frågan är om jag ska tillhöra dokumentation eller inköp samtidigt?
Tidigare ikväll var jag och simmade. Jag trodde inte att någon ville med på afro, så beslöt mig för att ta en simtur och samla tankarna. Vid tre ringde Jeanette och sa att hon bokat afro till sig. Ooops, lite sent påkommet. Synd, för jag ville gärna gått på det. Men, men det kommer väl fler gånger. Jeanette verkar i alla fall smått frälst. :P
Fia undrade om jag ville med på karaoke på mårtensson ikväll. Det ville jag också, men jag var för trött efter simningen. Min mindre trevliga huvudvärkstrend håller dessutom i sig så jag tyckte det var bäst att stanna hemma. Men nästa torsdag tror jag att jag ska hänga med. Då kan jag förbereda mig på ett helt annat sätt genom att sluta tidigt och sova en stund när jag kommer hem från jobbet. Jag tror jag måste vila på eftermiddagen för att orka kvällen och jobbdagen som jag vet kommer dagen efter.
Rickard till spanien
Jag har inte så mycket att säga om det. Det är trist för mig att vara den som går hemma, men det är inte mycket att göra åt just nu. I augusti har jag förhoppningsvis tjänat ihop mer pengar, så det kanske blir en hämnd-resa då istället. ;) Det tjatigaste är att Rickard jobbar eftermiddags-skift den här veckan och veckan efter han kommit hem. Däremot är han borta den veckan han skulle ha jobbat förmiddag. Alltså träffas vi en gång på tre veckor. Det känns surt.
En gladare sak. Fick ett längre mail från Åsa igår, som jag såg på frukostrasten idag. Kul att höra ifrån dig!! :) Jag ska svara, men det tar säkert några dagar, men kan säga att ditt förslag lät bra. Ska kolla runt lite och se om jag kan hitta något prisvärt. Det hade varit superkul om vi kunde genomföra det! :)
Annars har jag inte mycket att säga om livet. Det är dags att kolla upp en del fysiska saker när det gäller mig. Bland annat synen. I två veckor har jag haft huvudvärk varje dag. Jag har alltid varit en huvudvärksperson, men så här illa brukar det inte vara. Jag misstänker att jag spänner ögonen för mycket på jobbet (datorn) och att min syn har blivit sämre. Inte så att jag ser dåligt och suddigt, men jag tror att jag måste anstränga ögonen för att kunna se perfekt och det är inte bra för ögonen. Jag vill inte ha glasögon, men slipper jag huvudvärken är det värt det.
På ett sätt är det bra om det är synen som är felet. Då är det i alla fall inget värre. Jag har tyvärr en förmåga att tro att det är cancer så fort något inte stämmer. Då känns ett minimlat synfel lugnare. Jag är livrädd för att få just cancer. Kanske därför jag är så duktig på att inbilla mig. :P
Igår tände jag mitt ljus för Engla. Gjorde du?
Engla
Vid sådana här tillfällen ställer jag mig frågan hur Sverige överhuvudtaget kan sätta mördare på fri fot igen. Hur brottslingar med grova gärningar i bagaget kan få en ny chans. Räcker det inte med att de förstört en eller flera personers liv redan? Är det då inte mer än rätt att deras egna liv blir förstört? Dödsstraff är jag emot, men varför inte låsa in dem för resten av livet?
De flesta kan säkert gissa sig till att den 42-årige mannen i fallet Engla kommer att dömmas till livstids fängelse, men säkert lika många kan säkert också gissa sig till att man om tjugo kommer att ha släppt honom fri igen. Förhoppningsvis tar Sveriges ledare tag i det här och ser till att han inte kommer ut. Jag vill inte leva i ett samhälle där man inte kan låta sina barn röra sig utan att man ständigt måste övervaka dem. Jag vill inte behöva leva med en ständig oro. Men det är just det sådana här grymma handlingar får mig att göra.
För Engla finns det inte mycket mer att göra än att tända ett ljus, skänka henne våra tankar. Det är en tragedi. Speciellt Englas anhöriga påverkas. Det är däremot för dem vi kan göra något. Vi kan hedra Englas minne och visa vårt stöd. Så till alla som läser detta, tänd ett ljus för flickan från Stjärnsund.
Glöm inte heller bort alla de vänliga människor som hjälpte till att leta efter henne och höll hoppet uppe. Dem är vi skyldiga ett tack. Det hade lika gärna kunnat vara din egen dotter som försvunnit, och hade det varit jag hade jag varit oerhört tacksam för att så många hjälpt mig att leta. En eloge till dem!
Schlagergympa
Tyvärr var det bara i tisdags. Nästa vecka är det som vanligt igen. Jag tror jag ska satsa på aerobicdansen på tidag. Eller step på måndag, eller både och. ;) Träna ska jag göra i vilket fall som helst och det är lika bra att gå på det som är roligast. Kul att Martina skaffat kort på nautilus också! Nu kan vi också träna tillsammans. :) Så Fia, skippa friskis i år, köp på nautilus du också.
Linköping-trip
Linköping-tripen var trevlig. Vi kom fram sent på fredagen, runt halv tio. Jag och Rickard provade guitar hero för första gången. Jag suger på det. Rickard däremot lärde sig hyffsat snabbt. Jag tyckte inte det var överdrivet roligt heller. Fast det kan ha berott på att jag förlorade hela tiden. ;)
På lördagen gick vi upp tidigt för att hinna åka in till stan och sedan till Ikea där vi åt. Det roliga på ikea är att man hittar en massa saker man inte visste man behövde. Den här gången kunde jag inte motstå en cylinderkudde med vitt överdrag, supermysigt sådant! På kvällen blev det grillning inomhus hos Rasmus och Henrik. Jag har aldrig grillat inomhus tidigare. Som tur var hade de en elgrill. Jag trodde faktiskt vi skulle använt en engånsgrill. Efter maten gick vi tillbaka till Linda och Isak, allihopa för att sjunga sing star.
Söndagen började med sovmorgon till 11.30 och frukost. Linda skulle koka ägg. plötsligt började det spela i grytan. Då hade hon lagt i ett gult ägg som spelar när äggen först är löskokta, medel och hårdkokta. En bra idé, tyvärr funkade det inte helt. Inte den här gången. Men jag blev rätt ställd när grytan började spela "killing me softly". :P Så fort vi var dushade och klara körde jag och Rickard vidare mot Gislaved där vi skulle hälsa på Markus och Linda och deras lille bebis Leo. Söt liten unge. :)
Helgen var rolig, men den tog kol på en. Mycket huvudvärk och trötthet. Speciellt igår var jag trött. Trots det kämpade jag mig till Nautilus för att testa basic step med Pia. Idag är jag piggare och har lovat Hanna att följa med på schlagergympa. Gympa är visserligen inte min grej, men det lät så kul med schlager. ;) Haha!
Rörig förmiddag på jobbet
Jag hoppas eftermiddagen blir lugnare. Fredag eftermiddagar brukar vara softa. Många sticker hem efter lunch eller vid två. Då slipper man att folk stör och vill ha saker kopierade, fastän de mycket väl klarar av att göra det själva. Men jag ska inte gnälla över det. Det är ganska kul att det kommer någon och pratar. Blir lite ensamt ibland, speciellt när mp3-batteriet tar slut. Som idag.
Jag lyckades packa det mesta igår kväll till Linköping. Klockan blev halv tolv innan jag la mig, men jag var helt enkelt tvungen att bli klar med min lista på saker som skulle göras. Idag hinner jag inte. Det enda jag inte gjorde var att föra över pengar till pappa. Jag måste ju betala min "hyra". ;) Jag hade inte hans kontonummer, men det får vänta till nästa vecka. Jag kommer åtminstone inte att få någon förseningsavgift. ;)
Linköping och skidor
Imorgon bär det av till Linköping! Vi ska hälsa på Linda och Isak och se hur deras lägenhet ser ut. Det ska bli kul. Vi skulle egentligen ha gjort det redan i höstas, men av någon anledning blev det aldrig av. Men nu är det i alla fall dags. Jag borde ha packat vid det här laget, men det har jag givetvis inte gjort. Imorgon hinner jag knappt. Jag ska jobba på dagen och har jag otur vill pappa jobba till fyra. Då blir det stressigt. Jag måste hinna städa övervåningen också.
Dagen imorgon ser ut som följande:
7.30 Åka till jobbet
18.00 (ca) Rickard hämtar mig och vi kör mot Linköping.
21.00 Framme i Linköping om allt går bra och vi hittar.
Lördag:
Upp tidigt (hyffsat i alla fall) för att kolla in stan.
Ikea på eftermiddagen och lunch på ikea.
Grilla på kvällen. Inne eller ute. Det beror på vädret. :P
Sing star!!! :D
Söndag:
Hemfärd vid lunchtid.
Litet stopp i Gislaved för att kolla på bebis. ;)
Hem på riktigt.
Fixa inför måndagens jobbdag.
Sen var helgen plötsligt slut. Men jag tror att den kommer att bli rolig och händelserik. Just nu ser jag nästan mest fram emot sing star på lördag kväll. Det var länge sedan jag sjöng sing star. Älskar det!
Idag har jag varit i stan med min mamma. Slösat pengar på bra saker har jag gjort. Bland annat köpte jag träningskläder, min efterlängtade myströja (från Lindex ;)), strumpbyxor. Inget sådär jätte-exotiskt, men jag är stolt över att jag fick tag på allt som stod med på min måste-ha-lista. I vanliga fall brukar det vara något man inte hittar. Jag hittade en jättesnygg jacka på MQ också, men dels var den dyr och sen var den en modell för kort för mig. Jag gillar jackor som är lite längre, mest för att jag använder mycket linnen och tröjor som är långa. Men snygg var den!
Måste skriva att jag och Rickard var i Isaberg i söndags och åkte skidor. Det gick betydligt bättre än förväntat. En gång lyckades jag till och med ta mig ner för den röda backen utan att ramla. *Proud of myself* I söndags var nämligen första gången i hela mitt 19-åriga liv som jag åkte skidor. Utför i alla fall. Jag försökte åka längd en gång, men det gör jag nog aldrig om.
Rickard hade dock väldigt kul åt min första vurpa. Meningen var inte att vi skulle åka i den röda backen, men den liften vi ville använt var avstängd och då fanns det bara en väg kvar om man inte ville gå upp för backen själv. Och vem vill det? Det var bara att sätta sig i den stora liften och åka upp till toppen. Väl uppe var jag livrädd och undrade hur tusan jag skulle kunna ta mig ner utan att bryta några ben. Mitt motto var "ner kommer man alltid på något sätt". Det stämde. Jag började åka lite försiktigt, men det dröjde inte många sekunder innan jag tappade kontrollen. Rickard såg hur det gick snabbare och snabbare. Jag insåg att enda sättet att få stopp på mig var att lägga mig i backen. Inte särskilt graciöst, men vad gör man? Risken att åka in en snökanon fanns ju.
Så jag slängde mig i backen, kasade en bit, rullade runt lite och kasade en bit till. Sen var jag sur. Men ner kom jag. Och när jag väl var nere, då skulle jag upp igen, för då hade jag gett mig fan på att jag skulle klara den där backen. Och det gjorde jag också, åtminstone en gång. Rädslan för backen försvann också. Så nu är jag inte rädd för varken utförsåkning eller branta backar längre.